Godkänn kakor
Vi använder oss av kakor (cookies) för att vår webbplats ska fungera bra för dig. De används även för webbanalys i syfte att hjälpa oss att förbättra våra tjänster.
Så använder vi cookies
Igår, 20:33 0 kommentarer
När LVC:s guldtränare Andrew Strugnell flyttade hem till Australien började sökande efter en ny tränare för elitserielaget. Valet föll på en chilenare från Nya Zeeland, Sebástian González. Han har hunnit träna tjejerna i några veckor men avslutar just nu sitt förra jobb som landslagstränare för Nya Zeelands herrar, Volley Blacks.
Om vi börjar från början. Sebástian González kommer från Llay-Llay, en mindre stad i alla fall mindre än Linköping, ungefär en timme från Chiles huvudstad Santiago. Där började han spela volleyboll i skolan och fortsatte sedan under studierna på Universitet i Santiago.
- Jag älskade det men insåg snart att jag var bättre som tränare än som spelare så jag började som tränare redan första året på universitetet.
Med utbildningen som gymnastiklärare för grundskola och gymnasium avklarad fortsatte Sebástian med vidare studier på universitet samtidigt som han i princip också gick alla tränarutbildningar som fanns, både i Chile och Argentina.
- Jag gillar att studera men jag var också inställd på att bli volleybolltränare utomlands.
Det ledde till en kombinerad semester och arbetsresa till Nya Zeeland. Tanken var att han skulle stanna i ett år, det blev tolv. Där tränade han både skol- och klubblag, vilket fungerade eftersom de spelar under olika delare av året. Från 2021 blev Sebástian dessutom landslagstränare på Nya Zeeland. Under två år för både herr- och damlaget.
- Det blev till slut för mycket och jag ville fokusera på ett av dem. Förbundet var hyggliga och lät mig välja så det fick bli herrlaget.
Den karriären avslutas just nu med det sista landslagsuppdraget, för den här gången. Volley Blacks är nämligen ett av tolv landslag, från Australien till Kina, som spelar Asian Volleyball Confederation Continental Cup som pågår i Japan under drygt två veckor. Efter en fredagsträning i Sporthallen hoppade Sebástian på tåget till Stockholm för vidare flygtransport till Tokyo. Veckan innan Svenska Ligacupen inleds kommer han tillbaka till LVC.
När han i somras fick erbjudandet om att träna Linköping var han på semester och det kanske var tur för LVC.
- Det var nog bra att jag var på ”neutral mark” när jag skulle bestämma mig men jag hade letat efter möjligheter att jobba som tränare i Europa och hade erbjudanden från ett par länder till.
Han hade medvetet sett till att inte ha något som skulle hålla kvar honom på Nya Zeeland. Bara kamrater men ingen egen familj. Fast det är en sanning med modifikation. Visserligen är föräldrarna kvar i Chile men under tiden på Nya Zeeland anslöt en åtta veckors labradorvalp, Machi. Hon fyller fem år i dagarna och han har betalat en smärre förmögenhet för att få hit henne till Sverige. Det var också förutsättning för att han skulle ta jobbet, att hunden skulle få följa med. Någon som inte tror att det blir lagets nya maskot?
Visserligen har Sebástian hunnit titta på en hel del inspelade matcher sedan han bestämde sig för LVC men han är än så länge försiktig när det gäller att jämföra Asiatisk och Europeisk volleyboll. Spelarna i Europa är generellt längre, förutom i Australien, så asiaterna får försöka vara mer atletiska för att kompensera. Sebástian har också en förkärlek för snabbare volleyboll. Som tränare på klubb- skol- och landslagsnivå var det spännande att kunna följa enskilda spelares utveckling. Något han ser fram mot i Linköping är inte bara att träna elitlaget utan också kunna följa klubbens spelare i de lägre divisionerna.
Gå ut med hunden, gå på gym och att laga mat får räknas in bland fritidsintressen.
- Men jag är nog lite tråkig, det händer sällan att jag inte tänker på volleyboll.
Det går nog att hitta andra samtalsämnen för Sebástian González är en väldigt social person. Redan är två grupper med kompisar från Nya Zeeland inbokade att besöka Linköping. Vid årsskiftet går hans mamma i pension som lärare och hon räknar med att göra ett längre besök. De har inte kunnat träffas på nästan tre år. Till skillnad mot Sebástian är hans mamma inte förtjust i kyla. Så, välkommen till Sverige i januari.
Vi använder oss av kakor (cookies) för att vår webbplats ska fungera bra för dig. De används även för webbanalys i syfte att hjälpa oss att förbättra våra tjänster.
Så använder vi cookies