Laget avgjorde Rileys val

Beanie som följde med från Denver har hittills mest fått se Linköping från balkongen i knät på Riley.

Mamma spelade volleyboll. En syster spelar fortfarande på college och en har precis börjat spela så det är inte konstigt att Riley Anderson också tillbringade sina fyra år på Metropolitan State University med att spela volleyboll. Vänsterspikern på 22 år och 183 centimeter är Linköpings andra amerikanska import för den här säsongen.

Riley Andersson hade erbjudanden från olika ligor i Europa; Finland, Slovakien, Cypern och Tyskland men valet föll på Sverige och LVC. Också i hennes fall fattades beslutet efter ett samtal med coach Strugnell.

- Bland annat berättade han om kemin i laget och det lät som hur det var i mitt universitetslag där alla kom bra överens, gillade varandra och där det inte var så mycket dramatik inom laget vilket faktiskt kan vara rätt vanligt. Sedan fick jag också se hur Linköping firade LVC när de blev svenska mästare, vilket gjorde intryck, kommenterar Riley sin signering med LVC.

Träningarna på Metropolitan State University handlade inte bara om match och styrketräning. Laget fick i uppgift att läsa och diskutera böcker om bland annat ledarskap. En säsong delades laget in i grupper som skulle diskutera och ta fram förslag på hur laget som helhet skulle kunna bli bättre på olika plan, som till exempel inom marknadsföring och information. Det är något hon gärna dela med sig av till sina nya lagkamrater.

Ändå var det rätt nära att det inte hade blivit någon proffskarriär. Riley tog i våras sin examen i kemi och biologi och såg framför sig en utbildning till veterinär. Familjen, som flyttat runt en hel del i USA för föräldrarna gillade att renovera och sälja hus, har en del djur där de nu bor i Texas. De flyttade dit från Colorado men Riley blev kvar för att gå på ett Universitet i Denver. Med sig från tiden i Denver har hon förutom sin examen också kompisen Beanie som ska se till att allt fungerar som det ska i Linköping.

- Jag kände mig rätt färdig med volleyboll men efter sista terminen började jag sakna träningen och att ha lagkamrater. Volleyboll var ju något som jag älskade och jag kunde inte släppa det. Jag ville komma tillbaka och se om jag kunde utvecklas ytterligare, för det tror jag att jag kan. Jag ser fram mot att bli del av ett lag igen, känna att man har kamrater som finns där och ställer upp för varandra. Man vinner som ett lag och man förlorar som ett lag.

Den eventuella fritid som Riley har tillbringas gärna ute i naturen; vandra, campa eller varför inte åka skidor utför.

- Jag har åkt skidor sedan jag var två år och det är något jag gärna gör tillsammans med min pappa. Jag tror faktiskt att han planerar att komma till Sverige och åka skidor nu när jag är här.